| L's profile- Vaalea -PhotosBlogLists |  Tools  Help |
|
19/07/2006 Mitt jobbNi som känner mig tror säkert att jag ska skriva om min tid på Ericsson eller nån av jobbena med missbrukare...
Nej, jag tänker skriva om mitt nuvarande jobb.
Jag brukar, fel... jag brukade alltid säga att jag har lördag hela veckan eller att jag alltid har semester eftersom jag är sjukpensionär. Det har varit mitt sätt att använda humorn till att hantera min situation.
Häromdagen när jag chattade helt kort med min kära vän Kackie, så kom jag på en grej...
Jag längtar efter semester!!!
Det skulle till och med vara skönt med en lördag...
Vad menar jag nu? Det finns ju inget jobb att vara ledig från?
Anledningen till att jag inte jobbar är mina fysiska krämpor. Man kan ju då säga att min heltids-sysselsättning är att försöka hålla hälsan någorlunda i schack och om möjligt förbättra den. Kanske t.o.m. så pass att jag kan jobba igen...
Det är detta som är så jobbigt att jag vill ha ledigt, om inte en vecka så åtminstone en dag...
En dag utan smärta... Ååh, vad jag längtar efter det!!!
Det räcker med att jag den dagen slipper smärtan med hjälp av mina tabletter. Som det är nu hjälper de aldrig helt. Vill ändå inte gå upp till starkare, kroppen mår ju inte bättre av alla piller...
Jag har alltså INTE lördag hela veckan eller semester året om, utan 24-timmarsdag och ständig jour. Jag jobbar 7 dagar i veckan och 52 veckor om året. Precis som vilket jobb som helst så tär det på mig med sådana tider...
Förr var jag alltid leende och lugn, det sa åtminstone folk omkring mig... jag hade stort tålamod och var hyfsat pedagogisk. Numera är jag mer eller mindre i fibrodimma, ler sällan, har inte så stort tålamod och har svårt att förklara saker för folk... det känns trist att vara 38 år och redan ha tillbakavecklats...
Har dock bitit i det sura äpplet och börjat träna igen, trots smärtan märker jag att det gör mig rörligare och piggare. Det gör mer ont men skingrar lite av fibrodimman. Jag känner mig lite klarare i huvudet nu och i morse kunde jag vakna normalt, inte ligga i dvala och behöva tvinga mig själv att vakna efter 11-12 timmars sömn.
Att livet skulle bli såhär... redan... jag trodde nog att jag skulle få vara frisk tills efter att jag bildat familj...
Nåja, vad är väl en bal på slottet...
Jag har mycket att vara tacksam för!
Mitt liv har aldrig varit bättre!
Fysiskt och ekonomiskt har det varit bättre, men inte på något annat område!
Jag känner mig älskad, har uppfyllt de flesta av mina drömmar, har fler vänner än jag hinner med, min tro på Gud är stark, jag har hund och katt, bor fint på landet,har många blommor, har åter igen börjat planera och drömma om framtiden mycket tack vare min fantastiska fästman som jag älskar mer än jag älskat någon man.
Mycket mer än så har jag aldrig drömt om, så varför klaga?
Ett perfekt liv finns inte, detta är mitt liv, livet på jorden är fullt av vedermödor, jag är innerligt tacksam att mitt liv är som det är!
Gud är god mot mig och bär mig igenom det jobbiga, annars hade jag varit tokig för länge sen.
Jag vill så gärna ge tillbaka det jag kan till Gud, försöka vara så som Han ämnade mig att vara.
När jag kommer på den tanken, så ger Gud mig kraft!
Helt plötsligt så minns jag återigen alla gånger jag haft det jobbigt men när jag närmat mig Gud igen så har Han skingrat alla moln.
Varför är jag så glömsk att jag försöker gå i egen kraft om och om igen?
Det är ju så mycket bättre att hålla sig nära Gud och få kraft och råd från Honom!
Hihi, nu mår jag genast bättre!
Tack gode Gud för allt Du gör för mig!
Tack för tröst och stöd!
Tack för undervisning och råd!
Comments (3)
TrackbacksThe trackback URL for this entry is: http://vaalea.spaces.live.com/blog/cns!F38396E351C3F879!232.trak Weblogs that reference this entry
|
|
|
